När man går igenom tävlingsprotokoll och studerar bedömningsgrupperna och deras kommentarer undrar man många gånger om det sätt vi bedömer dressyr verkligen är relevant. Har det gjorts någon riktigt grundlig utredning över hur detta system fungerar i verkligheten? Räcker det att beskriva olika krav för varje enskilt betyg? Hjälper det att laborera med värdekorrigeringar som halvbetyg? Behöver vi en så omfattande betygsskala när man nästan bara använder betygen 5 – 7? Dessa tre steg innebär i dag genom halvbetygen fem olika alternativ inom ett ganska snävt område. Denna variationsmöjlighet medför en stor osäkerhet i bedömningen och ofta en felaktighet i placeringsordningen. Vore kanske lämpligt att litet djupare undersöka domarens realistiska förmåga att hantera bedömningssituationen.

En domare utgår från sin tolkning av det som sker. Det är den domarens bild av verkligheten. Ett fysiskt fenomen som en hälta, tekniskt fel eller motstånd är verkligt och finns tydliga anvisningar för i reglementet. En regel är också verklig, men den bygger på vad man kommit överens om och samtyckt till. I varje bedömningssituation tar domaren emot en mängd intryck. För att verkligheten skall bli hanterbar måste dessa intryck sorteras och tolkas. Man måste sortera bort sådant som är ointressant och i ”just denna situation” betydelselöst. Alla betyg utom 10 får innehålla något eller några fel. Vilka intryck en domare sorterar bort och vilka man använder sig av är inte självklart. Olika individer kan tolka identiskt lika situationer på olika sätt. Domarutbildningens uppgift är att öka domarnas förmåga att skilja ut, tolka, sammanställa och värdera sina intryck till ett så rättvisande resultat som möjligt.

Domaren möter två sorters problem: ”slutna” och ”öppna”. Slutna problem är sådana som man direkt genom reglementskunskap kan definiera rätt. T.ex den tekniska delen av en rörelse. Dessa förutsätter endast reglementskunskap. Öppna problem är sådana där det i förväg inte går att ange vad som är rätt tolkning. Dessa är av mer abstrakt karaktär som form, takt, balans, rytm, lösgjordhet och harmoni. Dessa faktorer måste bedömas efter varje domares egen erfarenhet och kunskap. Denna bedömning kommer att innehålla en hel del subjektiva åsikter som genom utbildningen måste likriktas och leda till en uppfattning som alla kan och skall dela. Här kan man inte döma efter någon mall. Det gäller att identifiera rätt saker; de för den aktuella situationen betydelsefulla faktorerna. För att kunna göra detta måste domaren ha en mycket god bild av hur de moment de skall bedöma är uppbyggda och vad de har för del i den totala utvecklingen av ekipaget. Varje moment får inte ses som en enskild rörelse utan som en del av helheten. ”Målet är inte rörelsen utan rörelsen skall leda till målet”.

Av detta framgår att det inte är någon lätt uppgift att vara domare. Låt oss se närmare på några av de förutsättningar domaren har att arbeta med. Man kan ta en bedömningsgrupp ”diagonal sluta i trav” som exempel. Bedömningsgruppen omfattar hästens form och balans före slutan. Därefter förberedelsen för rörelsen och inledningen av densamma. Sedan skall utförandet av slutan vad gäller formen i förhållande till hur den var före slutan samt balans, rytm och tempo och linjens korrekthet bedömas. Slutligen skall avslutandet av slutan bedömas. Här kan under ”resans gång” inträffa en hel del avvikelser från idealet. Allt detta skall innefattas i ett betyg. Domaren mottager här en mängd olika intryck som skall sorteras, värderas i förhållande till varandra och sammanfattas till ett betyg. Detta kräver en viss grad av reflektion – Begrundan av vad man sett. Det måste finnas ett ”reflektionsutrymme”. Man kan tala om ”reflektion i handling” och ”reflektion över handling”. Reflektion i handling innebär att den äger rum under den tid när resultatet fortfarande kan påverka betyget. Reflektion över handling innebär att man efter avslutad ritt reflekterar över hur man gjorde och vilka följderna blev. Beslutsföljden är att synintrycken skall överföras till och behandlas av hjärnan innan ett beslut fattas. Eftersom bedömningsrupperna följer tätt efter varandra säger det sig själv att tiden för reflektion är nästan obefintlig. För att kunna uppnå maximal reaktionssnabbhet krävs det att domaren är helt avspänd och genom sin erfarenhet och utbildning känner sig trygg i sin bedömning. Ett sätt att skapa dessa möjligheter är att ha så få men betydelsefulla bedömningsmoment/betyg som möjligt. Dessa skall ha så tydliga kriterier som det är möjligt för varje enskilt betyg. Detta innebär att införandet av ”halvbetyg” klart motverkar en riktig bedömning. Det är att ha en övertro till den mänskliga hjärnans funktion att tro att detta skall tillföra något positivt. Det enda det leder till är att det blir en anledningen för domaren att inte behöva ta en bestämd ställning till betyget och 6 och 7 möts i 6,5. Beskedet till domarna att halvbetygen endast skall användas positivt försvara inte de negativa konsekvenser de medför utan öppnar dörrarna till en blandning av objektiv och subjektiv bedömning. ”Tyckande” har inget berättigande i bedömningen. Varje betyg måste ha en begränsad men tydlig definition av vad de måste innehålla och vilka fel som kan tolereras på olika nivåer. Detta är inte någon svårighet när det gäller den tekniska delen där det finns tydliga och ”inläsningsbara” definitioner. Men när det gäller det ”allmänna intrycket” i varje rörelse måste det finnas en på erfarenhet grundad kunskap för vad som krävs på den nu aktuella utbildningsnivån. Saknar domaren denna förmåga kantrar bedömningen över mot den tekniska delen på bekostnad av det för utvecklingen betydelsefulla omdömet. Då kan det ges utrymme för subjektiva åsikter och häri ligger den riktiga bedömningens största hot. Härav framgår att den blivande domarens allmänna kompetens måste värderas på ett utslagsgivande sätt innan den målinriktade utbildningen påbörjas. Den ”konstruerade verklighet” man ofta arbetar med på korta kurser kan aldrig ersätta den personliga färdigheten. Det är orealistiskt att tro att dessa skall kunna skapa förmåga att på kort tid uppfatta, värdera och besluta i många gånger komplexa situationer. När det dessutom finns så många alternativ till betyg är det högst osannolikt att resultatet kan bli det mest relevanta. Som ”reflektion över handling” kan räknas det resonemang som domarna skall ha efter avslutad klass. Detta kan kallas för en ”strukturerad reflektion”. Den skall leda till att man synliggör för varandra hur man uppfattat och bedömt uppvisningen. För att göra någon nytta krävs att den verkligen är strukturerad. Den bör ledas av en utsedd person ur domarkollegiet och får inte bli endast ett allmänt samtal. Man kan tänka sig att det fanns ett obligatoriskt dokument om vad diskussionen skall innehålla. Detta skulle t.ex kunna innehålla följande punkter: 1. Vilken gemensam bedömning gör man av uppvisningen? Vilka faktorer har man tagit hänsyn till och vilka har man bortsett från? 2. Vilka prioriteringar har man gjort och varför? 3. Är man överens om resultatet av bedömningen? Om inte, varför? Slutligen bör man fråga sig vad man fått ut av det resonemang som förts. Tyvärr förekommer inte dessa resonemang där de bäst behövs – i lägre klasser med endast en domare. Det vore kanske befogat att grundligt diskutera målsättningen med bedömningen och hur man skulle kunna reformera utbildningssystemet så att det bättre gynnar både domarna och dressyren. Det går inte att vid skrivbordet konstruera ett system som saknar förankring i verkligheten. Tävlingsridningen i dag har fått en stor betydelse. Den skall inte bara vara tävling utan också en del i utbildningen av ryttare och häst. Därför måste domarnas bedömning ge en tydlig vägledning för det fortsatta arbetet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s