Något som förvånar mig är att det är så många som instämmer i och ”gillar” de synpunkter jag förmedlar genom min blogg men att det i stort sett inte är någon, som går in i en diskussion i dessa frågor. Instämma kan man ju alltid göra, men det leder ju inte till något resultat. Är man intresserad av dressyrsporten bör man ta sitt ansvar och framföra sina åsikter. Annars hamnar man i en centralstyrning utan önskvärda förändringar. Det är  väsentligt att de som har  åsikter framför dessa – utan debatt inga framsteg. Eftersom många av ”gillarna” är aktiva utövare av sporten borde det finnas utrymme för en diskussion.  Att offentligt stå för sina åsikter kräver en viss grad av mod. Är det så att man är så instängd i ”åsiktskorridoren” att man är rädd att gå utanför denna av rädsla för att någonstans hamna i onåd?  Eller skall man tyda det så, att trots att man uttryckt sig gillande av olika synpunkter, är så nöjd med sakernas tillstånd, att man inte finner det motiverat att yttra sig? I bland får man intrycket att alla dessa ”gillanden” bara är ett slentrianmässigt tryckande på knappen, utan att man egentligen tagit ställning till vad det är man gillar. Man skulle också önska att framförda synpunkter och idéer någon gång bemöttes eller kommenterades av dem som bestämmer i dessa frågor.  Vilka har det egentliga ansvaret?  Anses det vara ointressant eller är man i enlighet med den svenska ”samförståndskulturen” rädd för någon form av konfrontation?  Allting centralt kan inte bara handla om regler, sponsorer och punktinsatser. Någonstans måste ett bredare samtal kunna föras  om hur man på bästa sätt skall tillvarataga dressyrens och utövarnas djupare intresse för hur man önskar att dressyren i sin helhet skall förvaltas och utvecklas.  Är det ett forum för att föra dessa diskussioner som fattas och hur skall vi i så fall skapa ett sådant? Detta borde var något som intresserade många utöver att bara trycka på ”gillaknappen”.  Det skall heller inte uppfattas som skapande av någon sorts ”motståndsrörelse” utan som ett led i en bra utveckling av dressyrsporten på alla nivåer. Vore inte Dressyrtränarklubben ett lämpligt forum? När det gäller den nationella dressyren behöver vi inte anpassa oss till FEI:s regler för internationell dressyr. Vi måste ha ett system som producerar så bra ridning att den är blir användbar på internationell nivå. Hur vi gör detta är vår ensak och det är ett oroande tecken, att så gott som alla nya ryttare på högre nivå i dag har fått sin utbildning och sin erfarenhet utomlands. Detta borde vara en tankeställare!

3 reaktioner på ””Åsiktskorridor”?

  1. Är inte en stor anledning till att ryttare får utbildning utomlands att det är billigare att ha hästar utomlands => fler hästar på ett stall => fler hästar att rida för en dressyrelev? Det är så jag alltid tänkt är fallet, inte att de besitter annorlunda kunskap.

    Gilla

    1. Hej Lovisa! Du har säkert rätt i att detta är en av de förutsättningar, som är nödvändiga för att få ett bra resultat. Men det räcker inte om man inte samtidigt får en bra handledning. I tex Tyskland har man väl genomarbetade samverkande system inom såväl grundutbildning som tävling som leder till bra resultat. Detta är något, som vi saknar och borde försöka utveckla. Sedan får man inte glömma att även om förutsättningarna finns, så måste varje individ själv bidraga med egna insatser. De ryttare som har sökt sig utomlands har ofta genom stora arbetsinsatser nått sina framgångar.

      Gilla

  2. Åsiktskorridor det var ett roligt ord! Det är väl toppen att dina läsare trycker på 👍det betyder att de läst och funderar över det du skriver. Nog är flera modiga som du Bo men alla har inte din förmåga att utrycka sig och avstår därför. Eller har ingen bra lösning på det du vill debattera.
    Ridutbildning och dressyrtävling har debatteras under alla år som jag varit aktiv och aldrig blir vi människor helt överens.

    Det finns ett uttryck som lyder ”man blir aldrig profet på hemmaplan” eller ”gräset är grönare på andra sidan staketet”Jag tror att det är en av anledningarna att en del ryttare åker utomlands för träning. För visst har vi många duktiga tränare och ridlärare, i vårt land. Eller är de för få så de inte hinner med alla som vill träna?

    Många vill men har inte ekonomisk möjlighet att få en gedigen grundutbildning och vidareutbildning om hästar och ridning. Ridning på högre nivå är få förunnat. Det är svårt att påverka.
    Jag beundrar er som vill vara domare och jag förstår att fokus kan brista ibland, det är mänskligt.
    Poängsättning i dressyr är en svår fråga eftersom ritten ligger i betraktarens öga. Tycke och smak.
    Jag tävlar lite på MSA nivå. Min häst kan gå ett program utan missar men blir lätt spänd och det drar ner poängen, det förstår jag.
    I min värd borde ex. bytesserien om den är ren och jämn bli en 7: a inte en 6.5 eller 5,5 oavset om domaren sitter vid M eller C eller H. Dra ner poängen rejält när det är fel och höj när det är rätt bort med mellanmjölk.
    Ge de riktigt mjuka, fina lösgjorda hästarna 8: istället för 7,5 eller varför inte en 9:a?
    Under allmänt intryck där kan man premiera de lösgjorda hästarna med fina gångarter eller om någon ryttare rider väldigt bra på en medioker häst.
    I lätt och medelsvår C klass tycker jag att man ska ta bort gångarts poängen och bara
    då kanske flera skulle rida på hästar som de rider bra på. Bedöm takt och lösgjordhet
    hos hästen sits, inverkan och samspelet mellan häst och ryttare. Så tänker jag.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s