Fråga till SRF

Rak fråga till SRF: Har ni överhuvudtaget diskuterat lämpligheten i att sända ett TV-program som ”Det stora hoppet”? I så fall med vilka och på vilken nivå?  Alla som arbetar med ridutbildning – ridlärare, tränare – har rätt att få veta vad ni kommit fram till och hur det överensstämmer med er uppfattning om hur ridutbildning skall bedrivas.

 

Forts. ”paradox”.

Glädjande att se att så många delar min uppfattning i den här frågan. Den är i själva verket mycket större men aktualiseras av dessa ”underhållningsprogram”. Egentligen är den ett hån mot en hel yrkeskår. Här försöker vi att få alla som arbetar med ridutbildning att göra det efter genomarbetade kursplaner och med stor hänsyn tagen till hästens förutsättningar. Vi försöker få ryttare att förstå att detta är ingenting som kan göras genom någon ”Quick fix” utan det krävs både tid och uthållighet. Eftersom Ridsportförbundet säges vara ansvarigt för att detta sker på rätt sätt krävs att man för att få ”arbetstillstånd” skall både gå av förbundet arrangerade obligatoriska kurser och årligen betala en licensavgift. Borde man inte då kunna kräva att RF, i stället för att tiga, sätter ned foten och tillkännager sin inställning till detta? Det är möjligt att man inte anser att detta är något negativt, men då får man också deklarera detta och dessutom revidera kunskapsinnehållet i sina utbildarkurser.


	

Paradox

Ibland vet man inte vad man skall tro. Det ordnas massor av föreläsningar och clinics under rubriken ”hur skall vi göra för att få en frisk och hållbar häst?” På alla tävlingar finns en överdomare, som skall kontrollera nosgrimmor, bett och att hästen på framridningen inte rids på ett sätt, som kan betraktas som skadligt. Detta är mycket bra. Men samtidigt kan man på TV se ett program som ”Det stora hoppet” där helt okunniga och ofta ganska kraftiga och obalanserade pappor skall ges en snabbutbildning i vad man kallar ridning och i samband därmed hoppning. Vad man ser är hästar, som får släpa omkring på ryttare, som studsar i sadlarna och blir hängande i tyglarna och ibland med avfallning som följd. En annan liknande företeelse är ”Kändishoppet” på Friends arena. Motivationen för detta är att man skall visa att alla kan lära sig att rida. Detta är ett hån mot de ridskolor, som försöker att ge nya ryttare en riktig introduktion till hur man beter sig till häst. Här behövs ingen överdomare utan här kan man bete sig hur som helst. Var finns Ridsportförbundets synpunkter på detta och hur kan det motivera sin acceptans av denna typ av underhållning på den seriösa utbildningens bekostnad? Men man har väl som vanligt inte bestämt sig för i vilken sektion ansvaret för detta ligger.